Det ryker om verben och substantiven, bara dikterna skiljer sig åt i brännbarhet. Det som inte dödar, härdar. Och ändå, jag bränner vid mina versfötter. Om natten avtecknar de sig som silhuetter likt Trojanska hästar.
När dagen flammar upp, som när hinnan spricker hopar de sig som suddiga konturer och kivas med den svagsinte poeten. Tuktar texten till formen av humor och sätter på vingar. Ett serum med otroligt få antikroppar mot skrivkrampen.
Dess glöd gör det omöjligt att se, den brister i en pytteliten mening. Men glöden lämnar inte poeten, trots att muren hindrar den från att komma fram. Hur mycket kostar blod, svett och tårar? Priset har stigit på själslig gröda, mindre värde har sunt förnuft. Och hur mycket kostade poeten innan hon blev värdelös?
Du skriver underbart…leker fram orden så lätt <3 Tack
Å tack söta du, kram <3
du är duktig på att skriva så det blir bra <3
Lilian, tack så mycket!
det var så lite så gumman <3