Crying children

Ännu ett barn har lämnats kvar i en varm bil! Man borde ju kunna lära sig av andras misstag utan att behöva begå dem själv! Skrämmande utveckling, vad är det som händer egentligen? Det som oroar mig är att ingen bryr sig speciellt. Det är ofta lättare att bli upprörd över orättvisor på andra sidan jordklotet än över vad grannarna gör med sina barn tvärs över gatan.

Varför är det så svårt att göra saker och ting tillsammans med barnen, låt dem följa med och handla eller vad det nu är man gör! Lämna aldrig någonsin barn och hundar ensamma i en obevakad bil, och inte heller i solen av samma anledning. Bilen kan bli stulen, eller så kan ungarna vakna o pilla på grejer!

Vi måste vakna upp och kliva ut ur bubblan! Det måste tydligen hända något innan vi vaknar upp. Nöd bryter lag, det är först när saker och ting ställs på huvudet som man ser världen från en annan vinkel men då är det i regel för sent!

Ensam är människan rätt intelligent, logisk och en ganska förståndig individ. Problemet är när hon hamnar grupp, då slutar hon tänka själv och följer strömmen.  Men till syvende och sist är det den stora tysta massans likgiltighet som är värst!

Vårt tänkande har förändrats, det enda folk tänker på är att ha vassa armbågar och att roffa åt sig så mycket man kan medan det finns något kvar! Hoppas verkligen inte det har med Reinfeldts-attityden att göra! Men visst, genom att sticka huvudet i sanden löser man alla problem – man kvävs.

av Connie

6 svar på ”Den tysta massans likgiltighet”
  1. Jag har funderat en hel del kring det här, för det verkar som om många har sin hjärna på permanent semester! Sunt förnuft verkar vara totalt ute idag. Tyvärr. Kan det vara så att allting är alltid nån annans ansvar? Svensken har blivit lite för van vid det…

    Eller nåt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.