Livets gryning

Gångstigen till smultronstället

är inte längre en fåra av sol

skrattgroparna är försvunna

nu finns bara djupa svarta hål

 

Tystnaden klämtar i månskenet

kronhjorten har funnit vila i natten

Utmattad och försänkt i djupa doftminnen

är den närmare naturen än någon av oss

 

Rovdjur på jakt får vittring

hugger hänsynslöst

snabba och oundvikliga

sting tvärs över strupen

 

Tryggheten i natten har rubbats

sprider ångestens blommor

Vinden är förtöjd mellan grenarna

i väntan på fri passage i gryningen

Det här inlägget postades i Poesi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Livets gryning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *