Semesterkatastrofer

Tina Svensson gillar detta inlägg

Semester 2

Nu är det sommar
vi blir som barn på nytt
Vi minns smaken av smultron
och doppet i sjön

Men var ska vi vara med barnen
hans barn och våra gemensamma barn
Alltid är det någon som blir besviken
eller känner sig orättvist behandlade

Min man sa att han vill fira semester
någonstans där han aldrig varit,
så jag föreslog:
”Vad sägs om köket?”

Vi har längtat i månader
äntligen ska vi slappa
och bara leva
Kan det bli mycket bättre?

Vi campar, hyr båtar
paddlar, cyklar och går
Skaffar hus som går på hjul
Men hur mycket hinner vi se?

Vägmärken flimrar förbi
Sommarstugorna fylls med gäster
och hammocken knirkar igen
Havet blänker förföriskt

Någonstans på en bensinstation
tappar vi bort oss själva
Bensinen är så dyr
att vi gråter vid tanken

Vi åker igenom ett land av svett
blandad med en del glädje
och tio delar irritation
Vi får ett helt annat tonfall

Parasollet vi tog med
kan inte fällas upp
Vi kan inte pumpa luftmadrasserna
vi har glömt ta med pumpen

Barnen gnäller
de vuxna gnäller
hunden gnäller
grannarna gnäller

Varför börjar luftmadrassen läcka
första kvällen på tältsemestern
Men inte när ungarna
hoppade på den i trädgården?

Vi äter utomhus
medan myggen äter oss
När vi äntligen äter
är det sand i maten

Det är ett rent helvete
men alla förväntas vara glada
Det är nu alla släktingar
kommer på besök eller måste besökas

Till natten Gud får vi bara till några böner
hela natten är väl tillräckligt nog Gud, eller?
Har du kvar några mirakel
eller finns det bara katastrofer kvar?

Det verkar som om dina mirakel
har tippat över jordens kant
himmel och helvete har nämligen bytt plats
vi försöker vi plåstra om illusionen

Grannarna är irriterande
de är som en flock måsar
som skränar, skitar ner
och för ett jävla liv

Sen inträffar det absolut värsta, vi blir magsjuka
Normalt brukar vi inte bli det
Där vi sitter finns inte ett spår av toapapper
Allt blir kvar som en torkad rest

Vi vacklar utan sömn, nyper oss själv i armen
men inser att detta är en vaken mardröm
Människor möts utan att mötas
Matångorna blandas med irritationen

Vart tog sommaren vägen
den gröna oasen
med vågskvalp
och lata dagar?

Det enda hav vi ser
är havet av människor
där vi förvillar oss
mellan badplatsen och kiosken

Solen lyser med sin frånvaro
Och rätt som det regnar
så kommer det en skur
Regn regn och åter regn

Det är semester
och vi lägger ner tusentals kronor
på att se hur regn ser ut
i olika delar av världen!

Äktenskapet instiftas i himlen,
men det gör åska och regn också.
Nervösa gråa moln tumlar iväg österut
på jakt efter någon annan att regna på

Vissa människor känner regnet,
andra blir bara blöta
Det enda som påminner om sommaren
är fjärilarna i magen

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Poesi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Semesterkatastrofer

  1. Tomas Tornevall skriver:

    Hahahaha, detta var bra!

    Min man sa att han vill fira semester
    någonstans där han aldrig varit,
    så jag föreslog:
    ”Vad sägs om köket?”

    • connie skriver:

      Tomas, kul att du tittade förbi! Nu är semestern snart slut, hoppas du fått ut det du ville av den?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *