Mina vapen

Weapon

Mina kameror söker ett leende
att skratta tillsammans med
vi är ofta ute på våra leendevandringar

Mitt leende skjuter ut likt ett främmande föremål
jag är tvungen att lägga huvudet på sned
för att komma in genom porten till leende-landet

Utan några andra vapen än min kameror
avfyrar jag hundratals bilder varje dag
ger liv åt passerade ögonblick

Jag stannar tid och rum, fryser ögonblick
Storstadslivet tystnar
så också människors rörelser

Världen drunknar i ett digitalt mirakel
I zoomens snabba preludier
glider stadsbilden ut i oändligheten

Jag vill behålla mitt globala orakel
genom kameralinsen håller jag
kvar odödlighetsillusionen

Det här inlägget postades i Poesi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *