Blomstertankar

Jag ser dem varje dag. Den ståtliga silvergranen och den vackra Rosenbusken, bestämda för varandra från första groningsstunden. Så tätt, så hållfast sammanslingrade

Det är ingen tvekan om de bådas tillgivenhet för varandra. Han är som förhäxad av henne färg och form. Och hon har med tiden blivit alltmer sammanvuxen med honom

Hans grenar håller kärleksfullt om hennes taggiga kropp. Det är den sortens kärlek som släpps fri i min trädgård och som jag inte begär något av

De är ett par, så innerligen oskiljaktiga i en evig åtrå. Deras adoptivbarn, slyna och maskrosbarnen. Jag har sett dem komma, men låter dem hållas

Maskrosbarnen, bara namnet inger respekt. Halva dess namn har de fått från moder ros den andra halvan från trädgårdens mullgörare

Och så slyna, de spjärnar också emot för att överleva. Har med åren fått bräckta kvistar och är flera grenar tunnare. Och de vallfärdar allt längre in under farstubron

Jag märker en stunds förvirring då barnen söker upp sina platser. De kiknar av skratt när jag drar och drar längs rötternas blixtrande stigar