I rättvisans namn

Rättvisans gudinna Themis och eget hopkok av kända citat.

Hur definierar man sanning?
Finns det en annan sanning än den
vi tror oss leva efter?

Sanningen bildar ett mönster
till förväxling likt lögnens
hopfogad av samma bitar

Den enkla
den rena
och den rena rama

Sanningen är diktatorisk och påträngande
med sitt behov
att övertyga om sin uppriktighet

Den står i hemligt förbund med lögnen
Återger mig både som jag
och en annan

Sanningen som finns idag kan vara lögn i morgon
Den behöver bara byta ägare några gånger
för att bli en lögn

Är det viktigare att sträva efter ärlighet
än efter sanning?
Eller är ärlighet och sanning samma sak?

Vill vi ha sanningen
hela sanningen
eller ingenting annat än sanningen?

Det är lättare att tro på en lögn som vi hört tusen gånger
än på en sanning
som vi hört för första gången

Så varför ljuger vi?
Det finns ju så många sätt
att säga sanningen på

Eller behöver vi lögnerna för att överleva verkligheten?
I sista hand beror det bara på lögnens sanningshalt
ingen har monopol på sanningen!

Är det tillåtet att ljuga om ens lögner skapar glädje?
Är det tillåtet att tiga med sanningen
om den skapar sorg och förtvivlan?

Är detta jag skriver lögn eller finns det något spår av sanning?
Om man säger sanningen brukar folk säga: ”Det måste vara lögn”
Om man ljuger säger de: ”Är det sant?”

Visst är det konstigt: Folk anser märkligt nog
att de talar sanning bara för att de inte ljuger
Sanningen är en plats utan plats