Jag är medborgare i Tornevallien
landet av annanhet
där får jag vara mig själv
Mitt jag är helt fristående
och vet ingenting alls
om hur det är att förställa sig
Utanför ligger min mask
du ser den, men du älskar en annan
och jag är också en annan
Så när du säger: ”Jag känner inte igen dig”
är det inte jag som är föremålet
för ditt intresse, utan platsen
När du till slut säger:
”Jag känner igen dig” är det för sent
det är inte jag, utan mig du känner igen
Verklighetens medusa
har sopat igen spåren
från mina avtryck