Javisst har jag hårda bröstvårtor
Så här dags
smeker jag ju mig själv
Men jag inser att jag ljugit för mig själv
Var gång jag sagt
att jag föredragit onani före poesi
Orden slumrar under huden
skaver förföriskt
med dubbla konsonanter
Beröringspunkterna har en mening
ett mål
som inte är en slutprodukt
Tusen famntag inifrån årsringarna
vecklar ut sina grenar
njuter av stundens äkthet
En riktning mot okända djup
bortom samtalen
och tiden för det abstrakta
Där metaforerna masserar min hud
och versfötterna vandrar
ut till radbrytningen och in igen
Jag brukar föredra det
Men i natt
snabbspolar jag min ensamhet
Fantastiskt bra!
Hej Jeanette, tack söta du! Jättekul att du tittade förbi, du är alltid välkommen! Kram
oj
Ja du 😉
”Javisst har jag hårda bröstvårtor
så här dags smeker jag ju mig själv”
Tack för ovanstående mening som fick mig att le i dysterhetens timma. Jag upptäckte nämligen nyss att myndigheternas regelverk gör att exet kan ha utmanövrerat min sons mantalsskrivning bort från mig.
Tack Peter för kommentarer om min text! Trist att du ska ha problem med exet, speciellt när barnen är inblandade! Kram
Förbaskat bra målning förresten! I sin enkelhet är skönheten framhävd genom mjukhetens penselförande varma färg.. Helt UNDERBAR!
Tack vännen, vad glad jag blir! Kram