Orden splittras och vacklar
frågetecken sveper över raderna
Vid punkten trycker små försagda ord
ett hoptrasslat sorl av ledbrutna meningar
Fantasin trotsar radbrytningen
den vet att jag återvänder gång på gång
Mitt innehåll liknar feghet
vad jag tänker och känner just nu
Likhetstecknet täpper till flyktvägen
utropstecknet kräver att jag lämnar
min trygga och ryggradslösa tillvaro
längst där inne är jag aldrig någons avbild
Intuitionen leker med djuret inom mig
genvägen mellan människa och djur
Överallt ljudet av käkar i mjukt hull
som kommer att passa min nya skepnad
Djuret kommer att härska som en del av mig
mina annorlunda möjligheter
Men jag kommer inte genom nålsögat
instinkt krävs för att jag ska kunna passera
Så bra gjord. Bravo Connie.
Tack Miriam. Så roligt att du gillar vad glad jag blir 😉 Kram
Du får lära mig att måla när vi ses en dag . Kram
Så fint! Kram