Mina kameror söker ett leende
att skratta tillsammans med
vi är ofta ute på våra leendevandringar
Mitt leende skjuter ut likt ett främmande föremål
jag är tvungen att lägga huvudet på sned
för att komma in genom porten till leende-landet
Utan några andra vapen än min kameror
avfyrar jag hundratals bilder varje dag
ger liv åt passerade ögonblick
Jag stannar tid och rum, fryser ögonblick
Storstadslivet tystnar
så också människors rörelser
Världen drunknar i ett digitalt mirakel
I zoomens snabba preludier
glider stadsbilden ut i oändligheten
Jag vill behålla mitt globala orakel
genom kameralinsen håller jag
kvar odödlighetsillusionen