Jag hade väntat länge på det här och nu skulle operationen äntligen bli av. Med en kajalpenna målade jag kraftiga ögonbryn, polisonger och mustasch. Jag förvandlade mig själv till en man. Nu skulle jag ta reda på hur det kändes att skrämma skiten ur folk!
Sätter på mig en långhårig peruk och knyter en bandanas om huvudet. Tar på mig en jeansjacka, mörka solglasögon och sätter en låtsas-cigarett i mungipan. Och mycket riktigt, jag skrämde slag på grannen och hennes man.
När jag möter dem byter hon plats med sin man som hamnar på utsidan av vägen när vi möts. När jag säger hej, hör hon att det är jag och blir oerhört lättad, hon trodde jag var en gangster!
Tyvärr förväxlade jag också mitt kön och min verklighet med en mans. Jag förväxlade även mitt hat, min skuld, min sorg, min vanmakt, min styrka, mitt hopp med en mans.
Och hålet jag hade i min själ slöt sig som vattenytan över ett nedsänkt föremål. Min förvandling handlade inte om att vara mitt uppe i någonting, utan om att vara på väg ut ur det och så ännu lite till.
Och som pricken över i:et går rätt ut i verkligheten och våldtar mig själv! Jag förväxlade kroppen med en mans kostym, efteråt försöker jag att tvätta den ren!