Jag kan liknas vid ett broderi, om du tittar på mig från rätsidan ser det inte ut som om jag hade några knutar eller trådar som sticker ut.
Tittar du på mig från avigsidan kommer du att se ett helt annat mönster. Det är den mer belysande sidan av mig. Ur de dolda orsakerna växer jag fram.
Avigsidan visar hur trådarna har gått för att bilda mönstret som blivit den jag är.
Insidans färgspel, lösa trådar målar mening, ibland till skratt ibland till gråt.
På insidan söker nålen punkten för genombrottet. Trådarna speglar växandet, den stickande nålen är den pyrande glöden.
Min själ i sin minsta beståndsdel. För den som älskar är besöket på insidan oundvikligt. Endast för den i grunden likgiltige är utsidan nog!
Fint utryckt eller sytt kanske man ska säga , jag består nara av ett enda stort lapptäcke
med massa olika lappar nästan helt utan tanke eller form, men aldrig klart blir mitt täcke.
Matts, ja alla är vi olika broderier, eftersom jag har så dåligt tålamod så är jag ett sådant där stramaljbroderi. Du är ett stort värmande lapptäcke för mysiga kvällar! Under det kan man sitta och ”kura skymning” i vintermörkret 😉
Tack alla goa vänner för era gillisar, älskar er <3