”Kille 18” och Courier New

Värmen sprider sig i hans kropp. Han håller musen i ett järngrepp, låter den kana runt på musmattans slitna yta. ”Kille 18” är förälskad i Courier New, tjejen han skriver till i kanalen. Hon sköljer genom hans ögon, skär genom hans själ. Det spänner i hans shunt.

Han har verkligen fastnat för hennes teckensnitt. Han blir upphetsad av textens lek på skärmen, omedvetet byter han till teckenstorlek 14. Han låter henne förstå att hon är mycket sexig som Courier New. Deras läppar och tungors snabba preludier glider ut i oändligheten.

Hon är förälskad i hans optimala System-font och undrar hur hans parabel ser ut, och vilka egenskaper den har, för att de ska kunna bli mer duplexa i sin kommunikation. ”Kille 18” scrollar satsvis sin avatar, han ser hennes baud rate fördubbla sig. Hennes bubbelminne och flödesplan binder samman dem i ett snabel-a.

Han har snart nått sitt optimala läge, behöver inte mer än en blick från henne för att parallellkopplas. De känner spänningen stiga medan amplituderna dunkar och antonymerna skälver i varje nerv. De färdas genom sinuskurvorna och byter polaritet med varandra.

Courier New attraheras av hans karaktäriska formler och symmetrier. Hon ökar sin frekvens och pluggar in sin sockel för att parallellkoppla sig. Hon känner sig lyrisk alfanumerisk. Hennes autostart kommer i periodiska sammandragningar. De skapar miljarder ord som snöar genom cyberspace.

Hans markör amplifierar för att räkna ut hennes subrutin och hur långt hon har tänkt gå. Han ser hennes output lämna styrsignaler till hans joystick. Han försöker polla henne för mer information. Han vill slita av hennes kryptering och förenas med henne i ett kluster.

”Kille 18” inducerar sin rödglödgande anod med Courier New. Han blir upphetsad av fasförskjutningen när han oscillerar med henne. Hon repulserar när hans ord smeker hennes endoterma delar i en eggande differentialekvation.

Han vill köra bonding och hon vill köra bottom-up design. De försöker testa olika kopplingar. Men hon hinner bara gå upp i en kopplingsbrygga för att ta emot hans sista stötar då han töms på varenda pixel. Hon blir bestört, ville han inte byta polaritet med henne? Och han som hade lovat att ta med henne i en fjärranslutning!