Jag hade vistats så länge i hans närhet
att jag kände igen elakheten på långt håll
hade lärt mig den utantill
Den gjorde mig sårbarare och ensammare
räddare och kanske fegare
men den kallhamrade och härdade mig
Varje elakhet gjorde mig uthålligare
vaksammare och envisare men också gladare
över att jag inte var som han!
Och där satt han nu
i vardagsrummet framför TV:n
med en öl och hade köpt popcorn
Jag stänger dörren tyst efter mig
han kommer aldrig att se mig mer
min blick är domstolshård
Han kommer inte att ha kvar någon
att älska
vänta på
att sakna
eller gå miste om
ingen relation att lappa ihop
Oj. Du är riktigt riktigt bra! 😀
Jennifer, tack söta du, vad glad jag blir <3 Jag sätter stort värde på kritik, ser det som en möjlighet att lära och utveckla skrivandet!
Det är bra kram